Lilly och jag har bekantat oss under sommaren och nu är vi lite redo att ge oss iväg på alldeles egna turer. Mitt rytteri har avancerat så att jag vågar använda kameran från hästryggen. Eller rättare: jag sitter där jag sitter....att vara tillbaka i sadeln efter ett antal år innebär otroligt mycket glädje men också närkontakt med okända muskelgrupper. Höftstelheten visar sig vid avstigning- ett skolexempel i osmidighet, men jag väljer bort tankar på stelbenthet för Paso Peruanerna öppnar sinnet för att vara här och nu. Naturen kring Havberg är betagande i sena augusti. Och när jag råkar styra oss rakt in i höstskörden så är Lilly den coola av oss. Skördetröskan är JÄTTEstor och tätt inpå, alldeles bredvid oss en lång stund. Peruanegenskaperna kommer fram- öronen framåt och jämn lugn takt trots att vi är mitt i ett dånande vetemoln. Tacksam för att få lära känna denna mysiga häst och hennes lilla gäng!
/ Susanne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar